Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

torsdag, februari 09, 2006

Konstitutionsutskottets förhör

Har nu avlyssnat ett antal av konstitutionsutskottens förhör. Min sammanfattning hittills är: ingen har ansvar och ingen analyserar! Det är skrämmande om det är så det går till i statsrådsberedningen och på utrikesdepartementet. Helt otroligt! Hade jag inte hört det själv så hade jag aldrig trott på det... Hur går det till när man anställer personal och vem gör det och på vilka grunder? Jag har lyssnat på förhöret med Per Thöresson, expeditionschef på UD, statssekreterare Lars Danielsson, Göran Perssons högra hand, och kabinettsekreteraren på UD Hans Dahlgren. Inte någon av dem har fullt klart för sig vem av som ansvarar för vad. Men klart är att ingen ansvarar för att en sammanfattande analys av den information som finns görs. Och som informationskälla använder man sig av media! Jag har inget emot media, men inte är det väl journalisternas uppgift att förse statsministern med beslutsunderlag? Växeln var nedringd och all tillgänglig personal arbetade med att diarieföra inkommande telefonsamtal och mejl. Men cheferna tog inte reda på varför växeln inte klarade av att ta emot alla samtal eller innehållet i samtal och mejl. Som vanligt i sossarnas Sverige är formen allt och innehållet intet. Borde man inte kunna ta egna initiativ när man arbetar på den nivån som de tre förhörda tjänstemännen gör? Eller är det så att arbetsmiljökulturen inte medger några misstag och att man därför rent logiskt väljer att inte göra något alls? De enda som aldrig kan göra fel är ju dem som inte gör någonting. I så fall är läget ytterst allvarligt och måste åtgärdas omgående. En annan sak står också helt klar hittills och det är att det blir väldigt tyst när den typ av frågor ställs som rimligen borde besvaras med namn eller befattning på statsrådsnivå. Nämnas kan exempel som frågan om det fanns ett tillräckligt ledarskap för att kunna hantera en krissituation. Svaret var helt klart ett nej. Följdfrågan om vem som ansvarar för att det finns ett tillräckligt ledarskap bemöts med en talande tystnad, och följs efter en stund av en lång utläggning av innehållslösa ordmassor. Om jag inte har helt fel för mig finns det bara en befattningshavare som i rang står över dessa män: regeringschefen! Slutsatsen blir att nånannanismen är ledande ideologi även på högsta nivå!