Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

tisdag, april 04, 2006

Låt oss återta gatorna! Tillsammans!

Igår våldtogs en tolvårig flicka. Hagamannen sitter häktad och har fått Leif Silbersky som advokat på det allmännas bekostnad. Kvinnors trygghet och frihet är en politisk fråga som måste upp på den politiska dagordningen. Det är högt på tiden att det blir en demokratisk rättighet att vistas på gator och torg. Tillsammans med kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm Hans Wallmark, tillika ledamot i partistyrelsen för nya moderaterna skriver jag, som fullmäktigekandidat och moderat idag följande inlägg i NST/HD:
I protest mot en rad uppmärksammade överfallsvåldtäkter under den senaste tiden startades det så kallade Umeåuppropet. Initiativtagarna vill sätta kvinnors vardagsrädsla och mäns våld mot kvinnor på den politiska dagordningen. Det handlar om kvinnors rätt till gatorna och en uppmaning att börja agera för förändring.

Vi tycker det är självklart att kvinnor ska känna sig trygga. I Ängelholm, men också i resten av landet. Är man inte trygg så är man inte heller fri. Vardagsrädslan leder till inskränkning av kvinnors livsutrymme och begränsar deras frihet. Kvinnor använder dagligen både tid och energi för att minimera de risker som beror på rädsla för mäns våld och hot.

Forskning visar att kvinnor sneddar över motorvägen, istället för att använda gångtunnlar. Det kan verka paradoxalt men utifrån kvinnors erfarenheter upplevs det som ett säkrare alternativ. Liksom att gå runt hela kvarter, istället för att gena över till synes folktomma torg och parker. Kvinnor avstår från joggingturen, kalkylerar tidsåtgången för mötet och tvekar om de ska gå på festen. Hinner jag hem innan det blir mörkt? Nyckelknippan hårt i handen, mobiltelefonen förprogrammerad på 112 och vitpepparburken i handväskan känns fullt naturligt.

Vardagsrädslan beror också på hur samhället bemöter kvinnor som utsatts för misshandel och våldtäkt. Alltför ofta läggs skuld och ansvar på kvinnorna själva, istället för på gärningsmännen. Till sist handlar vardagsrädslan om det utbredda våldet mot kvinnor.

Det är skrämmande att antalet kvinnorelaterade våldsbrott ökar i vårt land. Endast 23 procent av kvinnomisshandelsfallen leder till att den skyldige grips. Trots att lagen medger ganska långa straff för exempelvis misshandel leder de fällande domarna alldeles för sällan till de år av fängelse som den grova kränkning och skändning borde motiverar och som den allmänna rättskänslan kräver!

En del av problemen kräver bättre stadsplanering. I Ängelholm har vi i byggsammanhang resonerat kring ”otrygga miljöer”. Brottsförebyggande rådet genomförde en kvällsvandring där torg, parker, parkeringsplatser och cykelvägar granskades. Med bättre ljussättning och strategiskt borttagande av växtlighet kan säkrare platser skapas.

Vi vill ta kvinnors upplevelser av våld och hot på gator och torg på allvar och bekämpa vardagsrädslan. Trygghet skapas genom att vi får fler poliser och att rättsväsendet använder hela straffskalan, men också att vi i samhällsplaneringen utgår från kvinnors perspektiv. I samband med den förändring och förnyelse av Stortorget i Ängelholm känns det bra att vi kan lova en ljussättning som gör att kvinnor, snarare än ljusskygga individer, kommer att känna sig tryggare där. Vi vill också se över ljussättningen genom parker och på gångstigarna utmed Rönne å ur kvinnors trygghetsperspektiv.

Det behövs också en ny politik i riksdagen för att göra något åt rättsstatens reträtt. Brottsoffrens ställning måste stärkas. Vi kommer att ge kvinnor som utsatts för våld och övergrepp en egen brottshandläggare som kan ge stöd och vägledning för att orka igenom den juridiska processen. När en dom avkunnats är det viktigt att offret får reda på vad som skett och vilken påföljden blivit. Dessutom kräver vi skärpta rutiner när det gäller information om gärningsmäns permissioner och frigivning. Vi vill att du som kvinna alltid känna dig säker och trygg.

Initiativet i Umeå är bra. Men det måste följas av åtgärder. Vi vill sätta kvinnors rätt till frihet på den politiska dagordningen och hoppas att fler politiker antar utmaningen, för en förändring.