Tänk om Alva inte funnits

I denna veckas nummer av Kommunalarbetaren skriver Anne Jalakas i Kolumnen under rubriken Tänk om Alva inte funnits.

Ja, jösses flickor så illa det kunde ha gått! Húr hade våra liv sett ut?

Kommunalarbetarförbundet har givetvis ett syfte med att föra ut denna typ av argument. Det kan jag förklara, även om jag inte varken kan eller vill förstå det. Det är ett av de fackförbund som inte hade funnits till idag utan den kollektiviska synen och statens övertagande av familjens reproduktiva uppgift. Alva Myrdal visade i sina skriverier ingen som helst hänsyn för den traditionella familjen och dess värde för samhället. Hon föreslog istället en att den skulle ersatta av en familjeform där det bästa för samhället vore om barnen uppfostrades kollektivt.

Makarna Alva och Gunnar Myrdal förespråkade i sin bok Kris i befolkningsfrågan rashygieniska åtgärder i syfte att förbättra människomaterialet. De delar i boken in medborgarna i toppvärdiga och icke toppvärdiga individer. Syftet med åtgärderna skulle vara att utrota all slags fysisk och psykisk mindervärdighet inom befolkningen. Deras strävanden resulterade i tvångssterilisering av zigenare, tattare och andra som ansågs vara mindervärdiga.

Jag tar definitivt avstånd från denna typ av rasbiologi och kollektivistiska förställningar kring familjen. Det borde alla andra också göra nu för tiden, anser jag. Men så är det ju tyvärr inte.

Mitt enkla svar på frågan i titeln, utifrån en kontradiktisk tolkning av historien, är att vi kvinnor kanske hade mått mycket bättre idag. Vi hade förmodligen undvikit stressjukdomar och långtidssjukskrivning. Diagnosen utmattningsdepression och utbrändhet hade antagligen varken uppstått, behövts eller existerat. Speciellt inte bland oss kvinnor som tar hand om barn, sjuka och gamla; vi som är dagens medlemmar i Kommunal.

Vad tror du?