Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

lördag, juli 15, 2006

Pengar är allt - livet är intet

Fler anmäler misshandel av små barn rapporterade Ekot imorse. Brottsförebyggande rådet, Brå, har sammanställt statistiken för det första halvåret i år. Antalet anmälningar om misshandel av små barn (0-6 år), ökade med 15 procent jämfört med samma period förra året. Bara i 11 procent av fallen klarades brottet upp med så kallad personuppklaring. Det innebär att åklagaren efter utredning har en skäligen misstänkt person och att åklagaren har beslutat om åtal, åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande.

Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med knappt 30 procent de senaste tio åren. Endast 21 procent av samtliga misshandelsbrott mot kvinnor klarades upp. Inte konstigt att å-promenadsmannen här i Ängelholm fortfarande springer lös efter fem våldtäkter. Det innebär en personuppklaring på 0 procent! Det är absolut inte acceptabelt. Politikerna tycks inte prioritera polisens möjlighet att arbeta med brott mot barn och kvinnor.

Det finns också brister i statistiken. Det går inte att särskilja hur många som blivit lagförda för misshandel mot män, kvinnor respektive barn. Redovisningen görs efter lagrum – misshandel och grov misshandel. Ett effektivt sätt att dölja verkligheten! Men för år 2004 var den genomsnittliga utdömda strafftiden för misshandel närmare fyra månader och för grov misshandel nästan ett år och sex månader.

Vad är det då för brott som prioriteras? Finns det någon typ av brott där uppklaringsprocenten är hög? Enligt Brå är uppklaringsprocenten för ekonomisk brottslighet är relativt hög. 69 procent av skattebrotten och 55 procent av bokföringsbrotten klaras upp. Den genomsnittligt utdömda strafftiden för grovt skattebrott var drygt ett år och fem månader.

Min slutsats av detta är att det i Sverige är allvarligare att begå ett skattebrott än att misshandla ett barn eller en kvinna. I förlängningen sänder det signalen att pengar är mer värda än människor. Men inte kan det väl vara så, herr Bodström?

Det skulle kunna vara en delförklaring till att det ser ut som det gör i samhället idag och det skulle innebära att socialdemokraterna och herrarna Persson och Bodström har ett stort ansvar för de stadigt ökande misshandelssiffrorna. Det förklarar också att svenskarna röstar med plånboken och inte med hjärtat. Pengar är allt – livet är intet. Regeringens budskap till medborgarna. Det är dags att vi sätter ner foten! Bodström behöver kanske buras in?