Om män hade blivit våldtagna av män...

Märkligt nog tycks centrum av den lokala diskussionen kring våldtäkterna i Ängelholm och Åpromenadsmannens vara eller icke-vara förflyttats från HD/NST:s hemsida och dess kommentera-spalt och diskutera-forum, till min blogg. Har fått kommentarer både från våldtäktsoffer och journalist.

För min del är det primära att skapa förståelse för kvinnors situation och livsvillkor. Kom på mig själv med att högt kommentera ett överfall av en kvinna i Kristianstad ikväll. Hon hade blivit överfallen och rånad på plånbok och smycken. Spontant utbrister jag:

- Vilken tur hon har som inte råkat ut för något värre!

Det säger kanske något om den verklighet som vi kvinnor har att förhålla oss till i vardagen. Jag ser själv när jag skriver ner det hur sjukt det låter. Vilken man som blir misshandlad och rånad skulle vara glad över det?

Jag begär förvisso ett mirakel; att män håller ordning på snoppen och låter oss kvinnor vara ifred även om vi faktiskt skulle drista oss till att gå ut. Men jag fortsätter trots allt att hoppas bli bönhörd och kunna röra mig fritt i stan.

Hade män blivit våldtagna av män i samma omfattning som vi kvinnor blivit och blir; så är jag säker på att kraftfulla åtgärder mot den typen av brott vidtagits för länge sedan. Och inte hade antalet potentiella våldtäktsmän vållat någon diskussion. Och jag tror heller inte att man ifrågasatt huruvida offrens rädsla är befogad eller obefogad. Alla människors upplevelse är värd att ta på allvar, oavsett om vi som står utanför anser den rationell eller ej. Allt annat vore ett förfärligt människoförakt eller ett orättfärdigt värderande av människor.