En modern form av kvinnoförtryck

Igår skrev Alexandra Charles, Lill Lindfors och Solveig Ternström på DN Debatt att kvinnor måste få rätt att säga nej till en manlig gynekolog. Ett självklart krav kan tyckas, men så enkelt är det inte.

Kvinnor i södra Sverige får inte välja mellan manliga och kvinnliga gynekologer när de söker vård. Det är kvinnoklinikerna vid sjukhusen i Skåne, Halland, Kronobergs och Blekinge län som beslutat att skärpa reglerna kring när en patient vill välja manlig eller kvinnlig gynekolog. Regeln har införts för att manliga gynekologer inte ska "diskrimineras".

Detta rykte dementerades i HD/NST den 2 februari av chefen Claes Lindoff vid kvinnokliniken på Helsingborgs lasarett. Enligt honom har verksamhetscheferna blivit feltolkade. De tog upp frågan om hur de ska hantera önskemål av den typen från patienterna.

I ett brev till regionledningen har Claes Lindoff bett om en diskussion kring hur sjukvården ska förhålla sig till patienter som på religiösa, kulturella eller andra bevekelsegrunder ställer specifika krav. Det är en viktig fråga och jag hoppas att den lyfts upp på den politiska dagordningen både i Region Skåne och i Alliansen.

Jag är nämligen inte det minsta förvånad över problematiken. Det finns en enkel förklaring. När det gäller hälso- och sjukvårdslagen är den skriven utifrån ett systemperspektiv och inte utifrån ett individperspektiv. Systemet har skyldigheter, och individerna har indirekt rättigheter att kräva. Det är så typiskt det socialdemokratiska tänkandet - samhället är utgångspunkt; inte människan. Politikerna har makt, medan människor känner sig maktlösa. Känns det igen? Dessbättre är det lätt åtgärdat: gör om lagen till en rättighetslag.

När det gäller diskriminering är utgångspunkten i den socialistiska ideologin att människor inte är lika, utan måste bli det medelst politiska metoder. Kort sagt: man skiktar människor i bättre och sämre. Denna grundidé leder till att vi i Sverige delar in människor i olika kategorier för att sedan kvotera så att alla kan behandlas lika enligt en politiskt beslutad struktur. Tanken och utgångspunkten är att mannen är mest värd och därför delar man in människorna efter kön, etnicitet, religion, sexuell läggning etc.

Detta är tänkt som något positivt, men blir negativt. När den manliga gynekologen känner sig diskriminerad och bortvald vänds systemet upp och ner. Per defition kan han inte bli det, eftersom kvinnan inte kan ses som ett subjekt. Hon ses som ett objekt och kvinnan ska därför inte agera, utan bara vara föremål för vård. Gärna liggande på rygg i en gynstol. Aldrig någonsin känner jag mig som kvinna så fullständigt utlämnad som just där. Att då neka mig att välja gynekolog betraktar jag som en kränkning. En modern form av kvinnoförtryck i världens mest jämställda land!

Men det går att åtgärda. Sluta skikta och värdera människor och låt bli att kategorisera; vi är ju ändå alla människor och omfattas av Sveriges Grundlagar. Det borde räcka, anser jag.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen bör öppnas för genomfartstrafik!