Sossarna snodde sparpengarna

Näst intill dagligen publiceras insändare där pensionärer klagar över att de tvingas betala högre skatt än de som fortfarande arbetar. Oftast i samband med ilska över alliansregeringens skattesänkningar i form av jobbavdrag för förvärvsarbetande. Jag förstår pensionärernas ilska, men de är offer för en missuppfattning.

Deras ilska borde rätteligen riktas mot de tidigare socialdemokratiska regeringarna. Det är de som dolt sanningen om de inbetalda pensionspengarna. Det var inte så att ATP-reformen var en reform. Den var ett sätt att omfördela de avgifter som arbetsgivarna betalade in till de anställdas pension till omedelbar konsumtion för de yngre (läs: fyrtiotalisterna).

När pensionärsorganisationerna nu pratar om att pensionerna är uppskjuten lön som ska jämställas med lön eftersom den borde växt till på kontot under tiden; så förstår jag att det handlar om en gigantisk missuppfattning eller kanske rentav lurendrejeri/bondfångeri.

Sanningen är att det inte finns och aldrig har funnits något konto där pensionspengarna förräntats. Tvärtom. Pengarna är använda och inte bara dem - till och med spargrisen är såld för länge sedan.

Och när man sedan i reklam från företag när det gäller val av förvalting av pensionspengar får reda på att du enkelt kan påverka "din framtida lön" så är väl förvirringen total.

Jag tycker synd om alla pensionärer som av folkhemsprofeterna Tage Erlander, Olof Palme och Göran Persson, har lurats att tro att de hade en säker pension sparad i säkert förvar i statens kassaskåp. När herrar socialdemokrater i själva verket satte sprätt på varenda krona på att köpa presenter till folket för att bli återvalda.

Det känns fel, men jag ser också konsekvensen och den problematik som gör att även min generations barn och barnbarn kommer att få ta del av den slutliga fakturan för detta lurendrejeri i "den socialdemokratiska välfärdsstatens historia".

Men faktum kvarstår: det finns inga sparade pengar! De är lånade (eller stulna/förskingrade beroende på hur man väljer ser det) och konsumerade för länge sedan.

Det finns ingen alltså ingen "uppskjuten lön" bara en uppskjuten skuld. Och den borde betalas av dem som orsakat den, så rikta ilskan mot rätt mål! Och försök att istället vara glad över att det inte görs avdrag för upplupen ränta på pensionsutbetalningen!

Dagens citat:

Det som är svårast i världen att förstå är inkomstskatten.

Albert Einstein

Om konsten att sätta betyg

Med anledning av att skolminister Jan Björklund vill ha skriftliga omdömen för alla elever i skolan från och med i höst har miljöpartisten Karl-Otto Rosenqvist ställt en interpellation till barn-och ungdomsnämndens ordförande Sven-Ingvar Borgquist(m).

Karl-Otto, som är en mycket klok och balanserad politiker, vill ha besked om hur detta ska genomföras i Ängelholm. En i högsta grad befogad och för många föräldrar intressant fråga.

Men svaret lämnar i princip allt i övrigt att önska. Det enda klara är att det inte kommer att bli några betygsliknande omdömen förrän i åttan. Och inte kommer de förrän tidigast nästa termin. Och då kommer de inte ens att vara lika i kommunens skolor, eftersom frågan lagts på rektorsnivå.

Undrar vad Björklund skulle sätta för betyg på den moderata politiska styrningen av skolan i Ängelholm? Måluppfyllelsen måste vara närmare 0 än 10 och när det kommer till "tavelkritan": ordning och uppförande så är det icke-godkänt för de moderata skolpolitikernas prov i kommunfullmäktige!

Ängelholmsmoderater emot utlandsstudier

Missade tyvärr kommunfullmäktiges sammansträde i går kväll. När jag läser lokaltidningens artikel Svagt stöd för utlandsstudier i fullmäktige inser jag att min prioritering var helt fel.

Den politiska kartan i Ängelholm verkar helt felritad och kompassnålen verkar dessutom peka helt fel. När höger spelar vänster och vänster spelar höger vet man inte vem man ska lita på eller hur man ska orientera sig i kommunens politiska kontext.

Socialdemokraterna anser att det gymnasieungdomarna ska få ta skolpengen med sig om de väljer att studera utomlands, medan moderaterna i Ängelholm (pushade av pungpatrullen)har sagt nej till elever i kommunen som ansökt om det. Mycket märkligt! Upp och nedvända världen, anser jag. Är det något parti som borde vara för fritt skolval är det väl ändå moderaterna?!

I andra kommuner, som till exempel Svalöv, har ledande moderater som Charlotte Wachtmeister drivit frågan enträget och framgångsrikt. Det är faktiskt så att ett utländskt gymnasium bara ligger drygt en halvtimmes resa härifrån!

Jag hoppas på en snar ändring i frågan, men tyvärr vågar jag inte tro på det, eftersom erfarenhet från Ängelholm är det enda som räknas i Ängelholm, åtminstone enligt tongivande ängelholmsmoderater. Sorgligt men sant!

Ängelholm behöver sannerligen fler ungdomar som studerar utomlands och kommer hit med världen!

Rollproblematiken i politiken

I söndagens HD/NST fanns flera artiklar om ett intressant fenomen i Örkelljungapolitiken. De handlade om ett statsvetenskapligt problem:

Att vara kommunal chef och samtidigt politiker kan innebära intressekonflikter.

En lokal politiker satte frågetecken inför att flera tjänstemän också var politiskt aktiva, både i sina hemkommuner och i samma kommun som de arbetar. Frågeställningen är relevant. Det kan ses som flerdubbel rösträtt och därigenom ett avsteg från principen "en man en röst". Alla har en röst på valdagen, som kommunal tjänsteman har man ytterligare en röst att påverka besluten med och om man dessutom sitter som politiker har man ytterligare en röst att påverka besluten. Och så kan man välja att se det.

Jag väljer att se det som en missuppfattning på grund av att de flesta har så oerhört svårt att skilja mellan politiker och tjänstemän och deras respektive uppgifter. Rollerna som politiker och tjänsteman är nämligen - eller borde rimligen vara - väsenskilda.

Politikerns roll är att vara strateg medan tjänstemannens roll är operativ. Skillnaden är ungefär som den mellan styrelseordförande och verkställande direktör i ett aktiebolag.

Problemet är att politikern alltför ofta väljer den operativa rollen och går in i detaljfrågor - cykelställsteoremet är välkänt. Det är betydligt enklare att få konkreta operativa ärenden ur händerna, än att ta långsiktiga strategiska beslut på abstrakta nivåer.

Men när politikern försöker anta tjänstemannarollen är det givet att tjänstemannen framstår som ett hot; inte minst på grund av det kunskapsövertag tjänstemannen torde ha i frågan. Problemet är således ett politiskt problem och inte ett kameralt sådant.

Det politiska problemet måste lösas inom det politiska systemet. Om inte de politiska partierna, var för sig, förmår att utbilda sina förtroendevalda i politikerrollen så föreslår jag att man gör gemensam sak. Det är angeläget att även fritidspolitiker vet vilken roll de förväntas axla som förtroendevalda.

Vanligt sunt förnuft är inte särkilt vanligt.

Voltaire

Mitt medborgarförslag får stöd i ksau

Idag skriver NST/HD:s Anders Davidsson i tidningens nätupplaga om frågan för mitt medborgarförslag om att se över stadens lokala ordningsstadga med avseende på det märkliga förbud att dricka alkoholhaltiga drycker på stranden.

Med anledning av att journalister på tidningen uppmärksammat en del märkliga skrivningar i den lokala ordningsstadgan yrkade jag på en översyn av densamma ”i riktning mot en liberalare inställning till picknickkorgar innehållande alkoholhaltiga drycker på Ängelholms stränder samt i övrigt en modernisering av dess helhet utifrån dagens och morgondagens kontext.”

Enligt vad Anders Davidsson skriver tycks det som om mitt medborgarförslag nu har hörsammats av politikerna i Ängelholms kommun:

Kommunstyrelsens arbetsutskott har gett kanslipersonalen i uppdrag att ta fram en modernare och mer lättbegriplig ordningsstadga. Förslaget ska vara klart senast i mars nästa år.

Jag utgår från att kanslipersonalens arbete drivs strikt objektivt utifrån såväl ett turist- som medborgarperspektiv och därför väntar jag med spänning på resultatet. Förhoppningsvis kommer mitt medborgarförslag att hörsammas och då kan vi ha en mer turistvänlig ordningsstadga på plats innan nästa sommarsäsong.

Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre.

Cicero

Elljusspår - en ekvilibristisk ekvation eller?

Blev förvånad när jag läste NST/HD idag. En rubrik Munka blir utan motionsslinga fick mig att läsa vidare i artikeln. Frågan har ju diskuterats flera gånger på moderaternas gruppmöten och då har jag, efter tekniska nämndens ordförande inpass, fått uppfattningen att detta var ett projekt som i princip redan var klart. Men nu läser jag:

Summan av den segdragna frågan om en motionsslinga i Munka Ljungby blir... ingenting.

Jag tänker på den gamla folksagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av och som han gick till Mäster skräddare med, och frågade om denne kunde sy honom en rock. Jo, den kunde Mäster skräddare, och när blev den klar? Om lördag. Till slut bidde det bara en tumme.

Det finns stora likheter. För tolv år sedan motionerades om ett elljusspår i Munka-Ljungby. Det tog nio år innan ungdomsnämnden fick 750 000 kronor till projektet. Men sedan tog tekniska kontoret in anbud och då hamnade priset på 2,5 miljoner kronor. Frågan har därför diskuterats och skjutits upp flera gånger.

Märklig hantering, tycker jag (har inte revisionen undrat?). Som man frågar får man svar och om man nu inte vill investera så mycket pengar så borde man rimligen ställa om frågan så den bättre passar plånboken. Istället verkar det nu inte bli något alls.

Ungdomsnämndens ordförande, Stefan Blessenius (kd):

– Eftersom det saknas pengar för att färdigställa projektet så är det bara dumt att det ligger och skramlar hela tiden. Dessutom har det ju visat sig att det även är en markfråga. Så nu har vi bett budgetberedningen att hjälpa oss genom att sätta ner foten.

Och det är en klok och riktig bedömning. Frågan borde ligga hos kommunstyrelsen.

Men jag kan förstå att de boende i Munka-Ljungby är besvikna. Det är knappast politiskt psykologiskt att lägga ner detta projektet samtidigt som man satsar stora skattepengar på Rögle och Lindab Arena, på ÄFF och Idrottsplatsen, Peab Park och Multihall och planerar för ett nytt badhus. Men man får ju hoppas att de styrande politikerna kan se problematiken...

Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början.

Winston Churchill

Carl Bildt, FRA och Public Service

I dagens Studio Ett mötte utrikesminister Carl Bildt SVT:s Rapports chef Morgan Olofsson. Det var ett möte som definitivt inte var till Morgan Olofssons fördel.

I sin iver att försvara public service och den felaktiga slutsats som Rapport basunerat ut som en nyhet och sanning; tappade han alla koncepter. Och ändå ville han ju bara sätta dit en borgerlig utrikesminister i ett gott syfte.

Det enda han åstadkom var en storm i ett vattenglas. Som tur är har Carl Bildt sin egen kanal Alla dessa dagar och där kan du läsa hans egen kommentar till programmet.

Morgan Olofsson hade förmodligen läst följande citat:

Jag ljög i god tro.

Pinsamt med en man och journalist som är så enögd att han inte ens tvivlar på sin sak.

Moderata politiker sätter fri konkurrens ur spel

När jag läser lokalsidorna för Ängelholm i NST/HD idag får jag bekräftelse på mitt antagande att socialdemokraterna egentligen inte behövs i kommunalpolitiken här: Moderaterna tycks nämligen sköta sossepolitiken alldeles utmärkt själva.

Det räcker att läsa de två huvudartiklarna i dagens tidning för att få belägg för tesen ovan. Först den artikel med rubriken Morris vann igen över socialnämnden. Som jag ser det har kommunen brutit mot kommunallagen genom att exklusivt tillåta Bahnhof Bar serveringstillstånd till klockan tre, samtidigt som övriga näringsidkare i branschen nekas servera alkohol efter klockan ett.

Det innebär att Ängelholms kommun, tvärtemot vad kommunallagen säger om att "individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare" inte får ges av kommunen "utan särskilda skäl" . Och de särskilda skälen kan jag inte se och uppenbarligen inte Kammarrätten heller eftersom den valde att inte ta upp kommunens överklagande.

Det är bra att rätten rättar till kommunens snedvridna beslut att ge Bahnhof Bar en uppenbar konkurrensfördel gentemot övriga krogar i stan. Rimligen borde istället en moderat styrd kommun ge alla krögare samma förutsättningar att ha öppet så länge de vill så länge de sköter sitt uppdrag. (Något som ungdomarna i MUF för övrigt påpekat, trots gruppbeslut om annat.) Det är väl knappast moderata politikers ansvar att gå in med förbud och styra marknaden?

...och sedan har vi den artikeln med rubriken S vill öka valfrihet för gymnasieelever.

Moderaterna i kommunen säger nej till en gymnasieelevs ansökan om att studera i Storbritannien under ett år och få med sig sin skolpeng.

Samtidigt är det många moderata politiker runt om i landet som strider för fria val för gymnasieelever och ett näringsliv som efterlyser ungdomar med erfarenheter från utlandsstudier i bagaget. Varför gäller inte detta i Ängelholms kommun? Här finns ju faktiskt den praktiska möjligheten att genomföra den moderata politiken på detta område, om man vill!

Men det tycks inte spela någon roll bland moderata politiker i Ängelholm. Här är det inte en merit att söka kunskap och erfarenhet utifrån; istället premieras det faktum att man i hela sitt liv haft skygglapparna på och varit Ängelholm trogen.

Det är en from förhoppning att alla Ängelholms politiker höjer blicken.

FRA-lagen förföljer Fredrik Reinfeldt

Staten är inte per defition god och FRA-lagen hör inte hemma i en demokrati med en liberal regering. Den typen av lagstiftning kännetecknar snarare kommunistiska och socialistiska regimer.

Det finns ingen anledning för Alliansen att gå socialdemokraternas ärenden. Det vore bättre att begrava förslaget och låta Bodström väcka frågan igen. Frågan kommer trots centerns kompromissförslag att förfölja regeringen hela mandatperioden.

För min del tycker jag att det vore bättre att regeringen arbetar för att Sverige ska gå med i Nato. Då vore FRA-lagen automatiskt onödig och överspelad.

Gå med i Nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen här.

Jag är ingen lingvist, men man har sagt mig att det på det ryska språket inte finns något ord för frihet.

Ronald Reagan

Public Service kör med falsk marknadsföring

Jag har sporadiskt lyssnat på Sveriges Radios serie "Kris i skolan" i P1. Lovar att sätta mig ner i lugn och ro och lyssna igenom samtliga avsnitt med fullständig koncentration och i ett sammanhängande sjok så snart tiden tillåter.

Men några slutsatser kan jag dra redan nu...

Först och främst det faktum att Public service bedriver falsk marknadsföring. Enligt egen uppgift på hemsida och marknadsföring är: Public service[...]det samlande namnet på radion och TV:n i allmänhetens tjänst i Sverige...Public service är reklamfri och oberoende radio och TV, fritt från politiska, kommersiella och andra intressen.

Jag uppfattar inte programmet som en problematiserande och diagnostiserande diskussion kring skolan, vilket programtiteln antyder. Snarare har hela programserien verkat arbeta efter Janne-Josefsson-metoden att ha ett resultat och bevisa det medelst väl valda och stödjande bevis. Skolan är det inget fel på. Men minister Jan Björklund är en kris i skolan och detta måste ledas i bevis! Därav titeln på programserien.

Syftet med programserien verkar varit ett enda: nämligen att sätta dit ministern för att ljuga och på så sätt skaffa sig billiga politiska poäng och röster genom att tala om skolans problem och försöka marknadsföra en lösning på klassiskt PR-manér. Om han ska kunna sälja in sin lösning kräver det att folket inser att det finns ett problem.

Det sorgliga är att han inte bara har rätt i sin beskrivning av skolan utan att det är ännu värre ute i verkligheten än vad han säger. Kunskapsbristerna är enorma. Jag vet. Jag har jobbat som lärare. Tre pojkar i min sjätteklass kunde inte läsa. Jag slog larm och det visade sig att alla lärare inklusive rektor och specialpedagog visste om det. Men de var ju så duktiga på att måla med tuschpennor! Det skulle nog gå bra för dem ändå - det skulle jag inte bry mig om!

Än värre när femmorna hade nationella prov. Allt som med bästa vilja i världen kunde tolkas som ett rätt svar skulle ge rätt. Så om de svarade på en fråga på engelskaprovet med JÄS så skulle det vara rätt. För jag kunde ju gissa att de menade YES. På samma sätt blev DÅGG rätt när svaret var DOG. Många svar på svenskaprovet visade tydligt att eleverna missat innebörden i frågan och gjort något helt annat än vad de skulle. Något som jag tolkade som bristfällig läsförståelse. Men icke!

Två flickor i klassen var så svaga i svenska att jag med bästa vilja i världen bara inte kunde godkänna dem. Då kom rektorn och frågade om jag var medveten om vad jag gjorde. Mitt omdöme gav ju skolan dåligt rykte! Rektor krävde att jag skulle ändra till godkänt! Vilket jag inte gjorde. Då ansåg en förälder att det måste bero på mig. Deras lilla dotter hade ju alltid varit så snäll och duktig innan! Ja, för att ingen velat tala om för dem hur det var.

Och hur kan en kille som missat hela årskurs åtta på grund av skolk ändå få godkänt betyg. Vad grundar man det betyget på? Att man tror att han hade klarat det ifall han varit där? Eller?

Den svenska skolan tycks arbeta efter samma princip som rätten: Bättre fria än fälla. Och det är en fälla. För eleverna. Tänk om Public Service tänkt likadant? Då hade åtminstone Sveriges Radio varit bättre.

Jag Björklund är det bästa som hänt den svenska grundskolan på flera dekader. Tack! Du gör alla svenska skolbarn en riktig tjänst. Och det behövs eftersom de bara fått björntjänster av de som kallar sig vuxna sedan 1968.

Syftet med att undervisa ett barn är att det ska klara sig utan sin lärare.

Elbert Hubbard

Hur är det med verklighetsuppfattningen hos sossarna?

Sossarnas talesperson (herregud vilken titel, förresten) Ylva Johansson presenterade i Ekot en del av det de kommit fram till i sitt rådslag kring välfärden.

Intressant är att de verkar ha köpt regeringens verklighetsbeskrivning. För hon menar att om vi ska kunna finansiera välfärden behöver vi arbeta längre än nu. Men sedan återfaller Ylva Johansson i gamla vänstermyter:

– Den som redan har jobbat länge och är utsliten ska inte behöva jobba ännu mer. Men när alltfler skaffar sig en akademisk utbildning så det är klart att hela befolkningen inte heller kan gå i pension som en LO-arbetare när allt större andel också har en akademisk utbildning.

Spontant så undrar jag var hon har varit de senaste trettio åren. Har hon inte hört talas om utmattningsdepression och andra stressrelaterade sjukdomar som drabbar just akademiker! I dag är det inte människor med fysiska förslitnings- och arbetsskador som är den stora gruppen mottagare av sjukpenning.

Den tiden är länge sedan förbi när white-collar-workers värmde sina rumpor på mjuka stolsdynor i en behaglig salongsmiljö, medan blue-collar-workers slet ont för ackordslön i en bullrig och osande miljö. Tyvärr är Ylva Johansson långt ifrån ensam om att odla myten. Inom sjukvården fördelas pengarna mellan invånarna i kommunerna efter faktorer som viktar industriarbetare tyngre än akademiker. Vilket ger vid handen att Lund får mindre pengar till sjukvård än Landskrona per invånare.

Hur vore det att genom empiriska studier uppdatera sig några årtionden?

Det är visserligen sant att ingen har dött av hårt arbete, men varför ta risken?

Ronald Reagan

Åter på bloggen

Jag har varit upptagen med annat skrivande den senaste tiden. Behövde en sammanhängande koncentration initialt i skrivprojektet. Därav den långa pausen. Jag ber om ursäkt för detta samtidigt som jag hälsar er alla välkomna tillbaka.

Hoppas att ni alla haft en avkopplande sensommar!