En regelvidrig Luciano Astudillo i riksdagens kammare

Jag är mycket fundersam över medias sätt att hantera den dispyt mellan arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och sossen (läs kommunisten) Luciano Astudillo i riksdagen igår. Rubriken i de flesta artiklar var ungefär densamma som i dn.se Rasande Littorin rusade ur kammaren.

Anledningen till att Totto lämnade kammaren var för det första helt legitim och för det andra inte en reträtt av en rasande man som rusade ut. Snarare en sund och fullt förstående reaktion på Luciano Astudillos fullständigt regelvidriga personliga påhopp:

"Det är ju så att Littorin är allmänt känd för att vara rätt kreativ i sina lösningar, både i det privata och i det politiska", sade Astudillo

Dessutom tar, så vitt jag sett, ingen tidning upp det faktum att riksdagens talmans tillrättavisade av Luciano Astudillo. Något han inte brydde sig om överhuvudtaget. Istället fortsatte han i intervju med Expressen:

Vad menade du med att Littorin sysslar med kreativ bokföring privat? - Ja, hmm, han är ju frånskild småbarnsförälder...och då måste man väl vara kreativ för att få det hela att gå ihop...

Det här är en helt ny debattstil i svensk politik. Vi har faktiskt alltid haft en ganska klar rågång mellan vad som är partipolitik och vad som är privatliv. Och jag anser att Luciano Astudillo har gjort ett historiskt övertramp mot denna praxis. Som statsvetare kan jag inte på rak arm påminna mig något liknande!

Men det var väl så att det brast för Luciano Astudillo som skånsk sossekommunist. Totto ger en liten bakgrund i intervjun med svd.se:

Om du läser protokollen och Astudillos blogg så finns mycket på temat att jag är en fähund som person. Det får vara någon måtta. Varje gång sker någon form av påhopp. Det är olustigt att man sjunker till den nivån.

I sin roll som arbetsmarknadsminister i Alliansregeringen har Totto från sossarnas sida fått stå som symbol för den framgångsrika arbetsmarknadspolitiken. Något som sossarna, som till och med har LO-s ordförande i sitt verkställande utskott, alltid ansett sig ha monopol på. Det har de inte längre - och det gillas givetvis inte.

Läs gärna min vän Peter J Olssons intressana vinkling i ämnet på hans blogg i Kvällsposten.